Släktkalas makes me go crazzzzzy
Idag har jag upptäckt en sak. JAG KAN INTE ÖVERLEVA SLÄKTKALAS UTAN MIN SYSTER!
"ÅH VAD STOR DU HAR BLITT, JAG E JU SÅ KORT JAG HEHE"
"MATILDA, VARFÖR HAR DU INTE SAGT HEJ TILL MIG ÄN????????"
"VILKEN FIN TÅRTA, MEN JAG TAR BARA EN LITEN BIT HEHE"
"NEJ JAG KAN INTE ÄTA SÅNT DÅ MÅR JAG DÅLIGT"
"DU HAR INTE ÖPPNAT DEN DÄR PRESENTEN ÄN"
"DU MÅSTE GE BAMSE VATTEN, HAN MÅSTE HA VATTEN"
"JAG HAR ETT PAR BYXOR DU MÅSTE TESTA, DOM ÄR SÅÅÅÅ FINA"
"MATILDA GÖR SI OCH SÅ!!!!"
- "Jag går till mitt rum!"
Är det något jag hatar så är det släktkalas. Speciellt när det inte ens är min släkt som hälsar på. Eller asså mormor och Tauno är här men typ Rövlands familj? EEEH, SLÄKTKALAS HETTE DET. Mmmmm. Och pricken över i't är nog att Josefin inte är här. Men hon pluggar till sina exams. MEN ÄNDÅ, HUR KUNDE DU LÄMNA MIG ENSAM PÅ ETT SLÄKTKALAS JOSEFIN!? HURHURHUR, JAG DÖR JU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag överlevde alltså inte detta, så nu sitter jag med "MATILDAÄRBÄSTMMM" på hög volym och försöker tänka på happytimes istället för släktkalas.
Nu ska jag vänta på att klockan ska bli senare så jag kan gå och fira Valborg med Idahoe! De har en brasa vid pulkabacken i år! ÄNTLIGEN! Det var fan på tiden. Nu är jag glad. Good old times alltså. PUSSPUSS
