bettbyte
(varning för långt inlägg!)
Dessa bett har jag haft sen jag fick Arne (6/9-08);
Zandra tyckte att jag skulle rida med pessoabettet (#2). Vilket jag gjorde ganska länge faktiskt. Men sen fick jag läsa om att pessoabettet gjorde visst så att hästen inte slappnade av i nacken och att man var tvungen att rida med helt hängande tyglar för att det var först då hästen "slappnade" av eller vad det var.
Så om det var i slutet på oktober/början på november jag bytte till rakbettet (#4) för jag trodde då att det var starkare än pessoabettet. Han gick mycket bättre och blev betydligt mjukare i munnen.
När jag hade flyttat till Närsjö så fick han för sig att börja resa på sig. Inte högt men frambenen var fortfarande uppe i luften. Zandra trodde att det kunde vara för att han hade oraspade tänder. Så vi ringde veterinären men hon sa att det var antingen sadeln som klämde (hade bomlös då) eller att bettet "nöp" Arne i kinderna. Så vi köpte bettplattor.
Jag red lektion för Linda en gång och då kom vi fram till att jag skulle testa det tvådelade bettet (#3) som jag hade låg skräpandes uppe på vinden. Och helt plötsligt behövde jag inte rida med martingalen, för han var inte alls stark längre. Men såklart tröttnade jag på bettplattorna (inte det snyggaste som finns) så jag köpte ett tvådelat eggbett (#1). Det var inte lika massivt som det vanligt tvådelade bettet och en storlek för litet, men det funkade fortfarande bra.
För att "variera" lite så bytte jag tillbaka till det vanliga tvådelade bettet efter ett tag vi hade stått på Alfvesta.
Idag så bytte jag tillbaka till mitt rakbett med bettplattorna och han var supermjuk i munnen igen. Inte alls stark fast jag inte har ridit på en vecka.
Mitt favoritbett som Arne funkar bäst på när jag rider i ridhuset är rakbettet. Med de andra betten så får jag jätteont i händerna och spänner mig när han drar. Men utomhus så måste jag ha det tvådelade bettet då han blir stark som en jävla tjur! Efter "incidenten", eller rättaresagt den galna galoppturen från Skoga tillbaka till Närsjö så vågar jag inte rida ut utan martingal eller tvådelat. Vågar inte riskera att något sånt händer igen haha.
Dessa bett har jag haft sen jag fick Arne (6/9-08);
Zandra tyckte att jag skulle rida med pessoabettet (#2). Vilket jag gjorde ganska länge faktiskt. Men sen fick jag läsa om att pessoabettet gjorde visst så att hästen inte slappnade av i nacken och att man var tvungen att rida med helt hängande tyglar för att det var först då hästen "slappnade" av eller vad det var.
Så om det var i slutet på oktober/början på november jag bytte till rakbettet (#4) för jag trodde då att det var starkare än pessoabettet. Han gick mycket bättre och blev betydligt mjukare i munnen.
När jag hade flyttat till Närsjö så fick han för sig att börja resa på sig. Inte högt men frambenen var fortfarande uppe i luften. Zandra trodde att det kunde vara för att han hade oraspade tänder. Så vi ringde veterinären men hon sa att det var antingen sadeln som klämde (hade bomlös då) eller att bettet "nöp" Arne i kinderna. Så vi köpte bettplattor.
Jag red lektion för Linda en gång och då kom vi fram till att jag skulle testa det tvådelade bettet (#3) som jag hade låg skräpandes uppe på vinden. Och helt plötsligt behövde jag inte rida med martingalen, för han var inte alls stark längre. Men såklart tröttnade jag på bettplattorna (inte det snyggaste som finns) så jag köpte ett tvådelat eggbett (#1). Det var inte lika massivt som det vanligt tvådelade bettet och en storlek för litet, men det funkade fortfarande bra.
För att "variera" lite så bytte jag tillbaka till det vanliga tvådelade bettet efter ett tag vi hade stått på Alfvesta.
Idag så bytte jag tillbaka till mitt rakbett med bettplattorna och han var supermjuk i munnen igen. Inte alls stark fast jag inte har ridit på en vecka.
Mitt favoritbett som Arne funkar bäst på när jag rider i ridhuset är rakbettet. Med de andra betten så får jag jätteont i händerna och spänner mig när han drar. Men utomhus så måste jag ha det tvådelade bettet då han blir stark som en jävla tjur! Efter "incidenten", eller rättaresagt den galna galoppturen från Skoga tillbaka till Närsjö så vågar jag inte rida ut utan martingal eller tvådelat. Vågar inte riskera att något sånt händer igen haha.
Kommentarer
Trackback
