världens charmigaste häst.
Det här är Arne, min alldeles egna häst på 10 år. En valack som är så underbart snäll att det inte går att beskriva.
Allt började med att jag var på semester i Bulgarien under 3 veckor. Den sista veckan satt jag på hotellrummet och letade igenom hastannonser.se rad efter rad ifall jag kunde hitta en foderhäst. Där såg jag en annons på en häst som stog under ett vidskydd i hagen och åt, hästen såg inte så speciell ut, ett vanligt varmblod tänkte jag. Men jag fortsatte ändå att läsa "Varmblods valack 9 år söker fodervärd. Kräver sin ryttare så du måste vara erfaren och ha god vana. Snäll i all hantering och i hagen. Låg i rang." När jag läste att att hästen behövde en erfaren ryttare tänkte jag "äh, lika bra att byta till nästa annons då..". Men innan jag klickade bort varmblodet så mejlade jag och berättade om mig själv och tänkte att jag är inte erfaren, kommer nog få ett svar tillbaka att de söker någon annan, men så länge som jag letat var det värt ett försök. Fick svaret tillbaka att det lät bra och att hästen kallades för Arne, ägaren ville gärna att jag skulle komma och provrida.
Så blev det bestämt att den 14 augusti 2008 skulle jag åka till Vingåker och provrida. När vi kom dit så fick jag hämta Arne ur hagen. Det var en tunn och omusklad travare jag möttes av när jag klev in i hagen, tänkte att jag kanske borde skaffa en mer utbildad häst istället. Men när jag väl började borsta så stog han bara där, hur lugn och fin som helst. Fick rida i paddocken på gården, skritt & trav, verkligen inget speciellt med honom alls i ridningen, men han var så charmig!
Efter mycket tjat och övertalning så kom han hem till oss, min (då) foderhäst! Klockan var 13.50 den 6/9 - 2008 som vi mötte Zandra som körde dit honom i transporten. Jag klev ur bilen och öppnade luckan till transporten, ville inte sluta le.
Mycket tid gick och Arne och jag stog nästan still i utbildningen. Jag tyckte inte det var kul i stallet (eftersom stallet vi stog i då var piss) och Arne trivdes inte med de andra hästarna. Men sen kom vår räddning - Närsjö gård! Stallet var underbart och Arne blev med tiden bättre och bättre. Galoppen funkade, hoppningen, formen, allt blev bra. Arne fick en ny bästis, Oskar, och nu blir de sura såfort de måste gå ifrån varandra.
Den 12/4 - 2009 kom Zandra över och hälsade på som vanligt. Jag visade henne hur duktig Arne har blivit och vi fick beröm. Innan vi skulle gå in i stallet fick jag en lapp där det stog "Ägarbyte på Caravan, Arne". Jag glodde på Zandra - Pappa - Zandra - Pappa - Zandra och frågade om det var sant. Zandra nickade och jag började hoppa upp och ner av glädje, världens fulaste leende fick jag också. När jag sen tackat 1000 gånger gick jag upp till stallet igen, darrade i hela kroppen av lycka och ville bara skrika. Helt otroligt, min egna häst!
Nu har jag haft honom i snart 1 helt år, och han är min bästa vän! <3
